Gammeltrollet vid grävlingberget: 2009

lördag 19 september 2009

måndag 10 augusti 2009

Några små charmtroll

Häromdagen fick jag överraskande ett tillfälle att fotografera några små söta kattungar på deras premiärtur i det fria. Bilderna blev lyckade och jag lägger ut dem för beskådning och ev. kommentarer.

tisdag 7 juli 2009

Återigen en ny morgon och möjligheter till en härlig tur i skönt väder tillsammans med vargen som gillar våra promenader i markerna. Naturen visar upp sig från en av sina bättre sidor och vi njuter av alla angenäma dofter från grönskan och alla blommor som har högsäsong. En skön känsla att få vara frisk och kunna njuta av allt det fina som naturen bjuder på. En tacksamhetens tanke kommer och gammeltrollet är glad att bo i ett så fint land och att ha friheten att göra dessa turer.

Vi fick en en lyckad sväng och fikat smakade extra gott vid strandkanten med vackra röda näckrosor i blickfånget. Det är inte bara Fagertärn som kan ståta med dem.

Vid resterna av ett gammalt torpställe

Tigerlilja och en skogsgräsfjäril

Nedslag på en björnbärsbuske

En vacker nässelfjäril

Skogens konung vilar på myren

En älgtjur som aldrig såg oss,vargen var lugn

Liten och anspråkslös skönhet

Carl von Linne´s blomma

En skogens skönhet

Jungfru Marie nycklar

Vid bäcken

Blå jungfruslända

Inte bara vid Fagertärn

Röda näckrosor en raritet

lördag 13 juni 2009

Sankte Per´s motsvarighet?

Väktaren

Portalen

För några veckor sedan hejdades jag av denne skogens väktare som har tagit till sin uppgift att bestämma vem eller vilka som skall få träda in genom naturens portal till fablernas värld.

Efter att ha synat mig ordentligt i sömmarna och delgett mig upplysningar om vad som tillåts här fick jag så äntligen fortsätta.

Han visade mig portalen där jag krypandes på marken fick ta mig igenom samtidigt som jag blev osynlig. Nu såg jag vägen ligga öppen framför mig och möjligheterna för gammeltrollet att verkligen komma nära naturens liv på ett helt nytt och spännande sätt öppnades.

Jag följde vägen utför och gladdes åt alla blomster som dekorerade ängsmarken. Några fina daldocksbestånd lyste som små gula solar, smultronblommor kantade vägen, min fantasi skenade iväg och jag såg ett långt grässtrå med solvarma vackert röda smultron framför mig.

Dvärgtranbär

Rosling

Så småningom närmade jag en myr där jag tidigare stött på tranor. Här upptäckte jag rosling- och dvärgtranbärsblommor som gärna vill ha det lite fuktigt om fötterna.

Jag gick längs myrkanten och plötsligt hände något som fick mitt hjärta att slå lite snabbare. Framför mig låg ett rådjurskid i lingonriset intill en tall. Jag fick fram min videokamera och fick en fin bildsvit. Detta var en skön upplevelse för mig att ha turen att få se något så vackert i naturen. Ett fint minne att bära med sig och ett bra avslut på en härlig dag i skogen.

fredag 5 juni 2009

Klassen på vårutflykt

Rävungar ett underbart möte.

Under en av morgonturerna i maj råkade vargen och jag komma lite väl nära en rävlya tyckte tydligen en av de vuxna som utstötte skrik och försökte locka bort oss. Räven dök upp framför oss skrek igen och började springa över en åker för att återigen stanna och titta på oss. Den upprepade detta några gånger till innan den nådde skogsbrynet där den så småningom försvann ur vårt synfält.

Vi upptäckte lyans läge men några ungar syntes naturligtvis inte till efter alla varningsrop.

Några dagar senare följde även gammeltrollmor med på vår morgontur och då hade vi lyckan med oss och fick se sju rävungar fara runt och leka utan för lyan. Vi iakttog dem på håll från skogsbrynet lite väl långt ifrån för att få några bra foton men det var verkligen en fin upplevelse.

Samma dag på kvällen återvände jag ensam dit med förhoppningen att få några bilder på rävarna. Jag stannade till vid skogsbrynet och kunde glädjas åt att det återigen var hålligång utanför lyan. Efter ca tjugo minuter lämnade honan ungarna för att bege sig ut på kvällsjakt och hon passerade förbi mig ungefär femtio meter ifrån. Ungarna försvann samtidigt ner i lyan och jag beslöt mig då för att försöka komma närmare så det skulle bli möjligt att fota.

Jag var femton meter ifrån då jag plötsligt fick se örontopparna på två ungar. Jag stannade till och fixade i ordning stativ och kamera och till min glädje kom rävarna fram helt synliga. Jag började ta bilder och så fick jag se något i ögonvrån som gladde mig ytterligare. Där på bara sju meters håll kom två micklar smygande och gav mig ett utsökt tillfälle att få några skarpa bilder.

Sammantaget var det en mycket lyckad dag och jag har här nöjet att visa några bilder.

En skön kvällstur med hunden.
Kvällsfikat är så gott som avklarat tillsammans med fru och dotter. Huskyn sitter som vanligt efter fikat ivrigt beredd på att få göra en tur i skogen. Vinden har mojnat och lite av den blå himlen syns mellan molntapparna och temperaturen är ganska behaglig. M.a.o. ser det ut att kunna bli en skön sväng i skogen och jag funderar på att låta kameran slinka med. Jag har dock redan fått på mig skorna och avstår därför att hämta den.Vi knallar iväg genom villakvarteret med sina grönskande trädgårdar och blommande fruktträd och kommer ned till sjön, som ligger nästan spegelblank. Den är omgärdad av lövträd med sina ännu skirt ljusgröna grenverk. Vi fortsätter ett stycke längs strandkanten och viker av upp mot blandskogen. Fåglarna håller aftonserenad och koltrastens melodiska solon är underbara att höra.Blommorna verkar allmänt vara tidiga i år och jag ser blommande midsommarblomster och mängder av smultronblommor. Blåbären har blommat i flera veckor och tidigare idag såg jag även de första lingonblommorna. Vi passerar ett lite fuktigare område och ser plötsligt att skvattramen har börjat slå ut så smått. Synd att den här ljuva tiden går så snabbt, ja det känns ibland, som man inte riktigt hänger med.Vi har hunnit ungefär halvvägs, då jag känner underbar liljekonvaljedoft strömma emot mig. Strax därefter ser jag blommorna med sina fina vita klockor lysa emot mig. Någon bukett med hem blir det inte idag, då jag redan ordnat det några dagar tidigare.Plötsligt börjar huskyn markera, att det finns något vilt i vår närhet. Den drar lite i kopplet och nosen åker sniffande upp i luften och vi stannar och kollar lite noggrannare. Vi befinner oss vid resterna av ett gammalt torpställe med stengrunder och gamla knotiga fruktträd. Jag tycker mig se ett rådjur men är inte helt säker p.g.a. ett tätt buskage. Vi fortsätter ca 10m, då huskyn stannar helt tvärt och jag ser då också älgkon, som står där med sina långa lyssnande öron vända mot oss. Vi står helt stilla och efter en kort stund börjar älgkon beta av de spröda lönnlöven, som finns framför henne. Synd att kameran inte kom med, när jag har ett så fint motiv på så nära håll som 20m. Vi njuter av synen i några minuter, innan vi fortsätter och älgkon klipper bara lite med sina öron, när vi drar vidare.Ja, det blev en lyckad kvällstur trots kameramissen, men så kan det bli, när latmasken är framme.

Här är några bilder på vår dotters husky som jag har det stora nöjet att ta hand om på dagarna.

Försommartid

Försommarnattens uppfräschande stilla regn har upphört, gryningsljuset kommer långsamt smygande. Tystnaden bryts när koltrasten låter höra sin melodiska underbara stämma. Allt fler sångfåglar stämmer in i den tidiga kören och gläds åt den kommande dagen.

Molnen har dragit förbi och den stigande solens strålar greppar först varsamt tag om grantopparna för att sedan djärvt svinga sig ned mot marken.
Där tänder de tusentals små gnistrande ljuskristaller i den regn och daggvåta grönskan.

Morgonbrisen får ångorna från marken att lätt dansa runt och sakta stiga mot skyn.

Spindelnäten i sin mångfald framträder tydligt i solskenet med sina fantasifulla mönster dekorerade med fukt och glänsande vattendroppar.

Luften är fylld av många underbara dofter från Moder Jord, det känns skönt att få uppleva en ny dag.

Sorgsen

Min käre, trofaste skogsluffarkompis Ailo har lämnat ett stort kännbart tomrum efter sig. Efter elva och ett halvt år nästan dagliga samvaro, mestadels i skog och mark, kom det fruktade beskedet att vår tid tillsammans var slut.

Lagom till min pensionering kom Ailo som valp in i mitt liv och har allt sedan dess förgyllt min och många andras tillvaro.

Jag ser tacksamt tillbaka på alla dessa år då vi fick vara tillsammans på våra långturer i naturen. Vi har lågt räknat luffat ca 4000 mil och jag har samlat på mig många härliga minnesbilder som skänker mig glädje när jag blickar tillbaka.

Jag har Ailo att tacka för min goda kondition och fina möten med vilt i markerna.Hans goda hörsel och doftkänsliga nos gjorde ofta mig uppmärksam på närvaro av djur och människor. Ailo rörde sig alltid tyst och smidigt och bara ibland gav han skall när något vilt upptäckt oss och började springa.

Jag hämtade Ailo varje morgon när vår dotter lämnade barnen på dagis. För det mesta satte han igång att prata och småsjunga på sitt unika huskyspråk när han såg mig komma. Han hoppade sedan elegant ur bilen och smådansade av glädje, ivrig att få ge sig ut på morgonturen. Det blev ofta innehållsrika promenader på 2-3 timmar.

Nedan kommer några bilder på en fantastiskt vacker, tillgiven och enastående hund.

Skogstur 10 07 09

En ny härlig sommarmorgon har tagit sin början med en himmel nästan helt täckt av moln. Det ser bra ut efter flera dagars tryckande värme och morgonturen med Ailo, vår dotters siberian husky, ser ut att bli behagligare än tidigare i veckan.

Efter en smaklig och skön frukost i trädgården tar vi bilen för en kort tur till dagens startpunkt för vår skogsvandring. Väl framme tar jag ut Ailo som förväntansfullt och spänstigt hoppar ut och uttrycker sitt gillande genom att börja småprata på sitt unika huskyspråk.

Ryggsäcken kommer på plats liksom kamera och stativ. Sedan bär det iväg längs den slingrande stigen på vars sidor syns frodigt ris med mognande blåbär. Kommer bara regnet i tid så blir det säkert möjligt att trygga blåbärsförrådet även i år.

Stigen når slutligen en körväg som vi gett namnet Pepparkaksvägen. För några år sedan gjorde min fru och dotter en decembertur på den och kände då helt plötsligt en märklig doft av pepparkaksbak så långt ut i skogen.

Vi följer körvägen och gläds åt mängden av orkideer, Jungfru Marie nycklar,blåvingar och andra fjärilar som fladdrar förbi.

Vi närmar oss ett skogsparti där man avverkat skogen för ca tio år sedan och där det nu är en stor öppen gräsyta med några enstaka björkar och stora tistelbestånd med lockande blommor och nektar för många insekter.

Plötsligt ser jag två dovhjortar i det höga gräset och vi stannar till. Jag tar försiktigt fram kameran och tar en bild utan stativet som jag av tidsskäl inte vågar ta fram. Vi går sedan försiktigt framåt men hjortarna upptäcker oss och beger sig springande mot det det närliggande skogsbrynet. Vi varsnar då att de har ett litet kid som följer dem. E n skön känsla att få vara med om detta sällsynta möte.

Vi går vidare och emellanåt stannar jag till för att ta några bilder. Molntäcket har lättat något och solen tittar ibland fram och skapar härliga motljusmotiv.

Vi passerar Karstorp ett gammalt torpställe där minnnes-skylten omtalar att den siste brukaren flyttade 1946. Slutligen når vi Gräsfallet, dagens vändpunkt för vår tur, som brukades fram till 1939. Här är det vanligtvis en bra plats att fånga insekter och växter på bild sommartid så även idag.

Nu åker ryggsäcken av och Ailo får lite kallt dricksvatten från termosen medan vi själva låter oss väl smaka av kaffe och lite gott tilltugg. Ailo börja "snacka" lite och påminner oss att han också gärna vill ha en liten munsbit.

Vi hittar lite solvarma fina smultron som smakar extra gott så här ute i den vackra naturen. Jag tar ytterligare några bilder sedan bär det av mot bilen efter en skön inte alltför varm dag i skogen.

Nedan följer några av dagens bilder.

Våraning

Efter en rejäl och fin vinter blir nu dagarna allt längre och ljusare. Vinterns iskalla grepp om naturen mjuknar sakta och nu hörs åter porlande och kluckande vatten i de tidigare av kylan tystade bäckarna.

Våren gör små försiktiga trevare för att så småningom ta över och klä naturen med nytt spirande liv, blommor och skir grönska.

Under mina turer med "luffarkompisen" Ailo har jag haft glädjen att få höra och se några av dessa antydningar om att vi är på väg mot varmare, sköna dagar.

För ca två veckor sedan hörde jag de första tranorna som sträckte norröver och veckan efter såg jag både gäss och sångsvanar på väg mot sina häckningsmarker.
Den 18/3 höll Ailo nästan att trampa på en huggorm som låg på en blöt asfalterad cykelväg. Det är första gången på 75 år som jag sett en huggorm när det legat så mycket snö kvar.

På morgonens 2-timmarstur blev det rena bingostämningen då jag såg både starar och bofinkar. Jag hörde också en koltrast som försiktigt och lite trevande lät höra sin melodiska och sköna stämma.

Jag passerade en grund fågelsjö omgärdad av gulbruna vassruggar, åker- och ängsmark. Här hade jag turen att få se lågt flygande tranor passera över oss. Strax intill vägen där vi gick gjorde en tofsvipa några avancerade flygkonster innan den landade. I strandkanten syntes några grupper med kacklande gäss som tillfälligt stannat till inför sin vidare färd norrut.

Nedan några bilder från årets vackra vinter.