Gammeltrollet vid grävlingberget

söndag 4 september 2016

FINSPÅNG Frälsningsarméns sommarhem Stenviken totalförstördes nyligen i en brand. Nu berättar Finspångsbon Arne Bard den intressanta historiken om torpet.

Det var sent på tisdagskvällen den 22 april som sommarhemmet vid Stenviken utanför Norrmalmsområdet i Finspång brann ner till grunden.

Finspångsbon Arne Bard påpekar att huset varit så mycket mer än ett sommarviste.

– Det är ett av de klassiska torpen under Finspongsgodset som ännu kvarstod och en av de allra äldsta dokumenterade boplatserna i trakten. Med säkerhet bebott sedan 1665, hette då Skomakartorp eftersom det bodde en skomakare här, säger Arne Bard.

Han berättar att det in på 1700-talet tvistades inför Häradsrätten om torpet låg på Ramstorps eller Finspongs ägor, men att det blev fastställt att torpet tillhörde Finspong.

– Efter skomakaren, hans son båtkarl Lars Månsson, sedan dennes son Bengt Larsson, trädgårdsmästare vid Finspong. Efterträddes av sonen Lorentz Bengtsson, som antog namnet Sten, trädgårdsmästare, jägare och djurgårdsvaktare i Finspong, därav vägnamnet Djurgårdsvägen på Norrmalm. Från 1816 till 1850 Stens måg Petter Andersson, informerar Arne Bard.

Med hans utflyttning hade torpet varit i samma släkt i 185 år. Från 1850 till 1892 bodde hyttearbetare vid Finspongs stora masugn som Wetterstedt låtit bygga som var färdig 1826 efter sex års byggande. Den första av tre med två pipor, sedan tillkom samma vid Stavsjö och Lövstad bruk.

Från 1850 till 1871 bodde den kanske mest kända av alla gamla Finspongssläkter vid torpet.

– Härifrån kom syskonen Ekholm, Ekström, Lööf, Frida och Hulda "Måsse" samt "Vargen" och "Räven". De var barn till Anders Magnus ("Måsse") Johansson född 1836 i Stora Nybygget Hedsmedstorp och Anna Charlotta Persdotter ("Måsse-Lotta") född 1842 i Nybygget under gården Torpet. Lööfs son Allan (1912–2008) var känd revymakare och nöjeskung i Finspong, berättar Arne Bard.

Ekströms som John (1895–1973) blev kamrer på Metallverken och fick en position att vara kamrer för hela Metallkoncernen i Sverige.

– Han var även en av tre elever som skollärare Emil Fransson kallade "de tre vice männen" på grund av deras visade kunskaper i skolgången.

De andra var Karl Olsson "Kall-Olle" från Sjöstugan vid Sundet, som blev ingenjör och konstruktör på STAL och Axel Karlsson från Axsäterstorp som fick en chefsbefattning på Borggårds bruk och antog namnet Marions.

– Den siste torparen här var Per Johan Hansson som kom hit 1900 och avled 1920. Sedan blev det arbetarbostad av två bröder Strandell till 1947, sedan förhyrt som sommarnöje, från 1956 av Frälsningsarmén, som tidigare hade förhyrt Barnhällen.

Av de gamla Finspongstorpen fanns det bara tre kvar och efter branden återstår endast två.

fredag 2 september 2016

måndag 5 augusti 2013

Blomstertid med tillhörande fjärilar, humlor och andra insekter.

Här följer några bilder i sommartid.

Amiral på en buddleja

Bastardsvärmare på en vädd

Pärlemorfjärilar på en vädd

Blåvinge med lite slitna vingar

Kanadagäss med måsar i bakgrunden

Humla suger nektar på en blåeld

Citronfjäril på en kungsmynta

Dubbeldäckare

Mindre guldvinge på en rudbeckia Magnus

Humla på en rudbeckia Magnus

Kålfjäril på en buddleja

Midsommarblomster eller skogsnäva

Nässelfjäril på en stockros

Stjärnflocka

Tistelfjäril på en rudbeckia Magnus

söndag 4 augusti 2013

Sent omsider.

Det har gått lång tid sedan mitt sista inlägg så det är hög tid att presentera lite nytt materiel. Sommaren har varit otroligt fin med många soliga dagar och sjöarna har bjudit på skönt varmt vatten.
Nu bjuder skogen på jättefina blåbär i mängd och hallonen frestar med sin röda färg. Det har varit relativt
gott om kantareller så jag har ätit goda kantarellmackor och även ätit svampsås.
Jag har haft kameran med och fått en del fina bilder.

Väddklint med humlebesök

Pärlemorfjäril på en rudbeckia Magnus.

Blå flickslända

Blåvinge på skogskovall.

Mindre tåtelsmygare på en brunört.

Himmelsk spegling antydan till höst.

Morgondis.

Guldvinge.

fredag 7 september 2012

Det sjunger snart på sista versen.

En av årets sista dalior. Foto BilderBo

Luktgräsfjäril. Foto: BilderBo

Duo pärlemor- o citronfjäril. Foto: BilderBo

Vinbärsfuchs. Foto: BilderBo

Pärlemorfjäril. Foto: BilderBo

Ekorrunge. Foto: BilderBo

Försommartid

Försommarnattens uppfräschande stilla regn har upphört, gryningsljuset kommer långsamt smygande. Tystnaden bryts när koltrasten låter höra sin melodiska underbara stämma. Allt fler sångfåglar stämmer in i den tidiga kören och gläds åt den kommande dagen.

Molnen har dragit förbi och den stigande solens strålar greppar först varsamt tag om grantopparna för att sedan djärvt svinga sig ned mot marken.
Där tänder de tusentals små gnistrande ljuskristaller i den regn och daggvåta grönskan.

Morgonbrisen får ångorna från marken att lätt dansa runt och sakta stiga mot skyn.

Spindelnäten i sin mångfald framträder tydligt i solskenet med sina fantasifulla mönster dekorerade med fukt och glänsande vattendroppar.

Luften är fylld av många underbara dofter från Moder Jord, det känns skönt att få uppleva en ny dag.

Sorgsen

Min käre, trofaste skogsluffarkompis Ailo har lämnat ett stort kännbart tomrum efter sig. Efter elva och ett halvt år nästan dagliga samvaro, mestadels i skog och mark, kom det fruktade beskedet att vår tid tillsammans var slut.

Lagom till min pensionering kom Ailo som valp in i mitt liv och har allt sedan dess förgyllt min och många andras tillvaro.

Jag ser tacksamt tillbaka på alla dessa år då vi fick vara tillsammans på våra långturer i naturen. Vi har lågt räknat luffat ca 4000 mil och jag har samlat på mig många härliga minnesbilder som skänker mig glädje när jag blickar tillbaka.

Jag har Ailo att tacka för min goda kondition och fina möten med vilt i markerna.Hans goda hörsel och doftkänsliga nos gjorde ofta mig uppmärksam på närvaro av djur och människor. Ailo rörde sig alltid tyst och smidigt och bara ibland gav han skall när något vilt upptäckt oss och började springa.

Jag hämtade Ailo varje morgon när vår dotter lämnade barnen på dagis. För det mesta satte han igång att prata och småsjunga på sitt unika huskyspråk när han såg mig komma. Han hoppade sedan elegant ur bilen och smådansade av glädje, ivrig att få ge sig ut på morgonturen. Det blev ofta innehållsrika promenader på 2-3 timmar.

Nedan kommer några bilder på en fantastiskt vacker, tillgiven och enastående hund.

Skogstur 10 07 09

En ny härlig sommarmorgon har tagit sin början med en himmel nästan helt täckt av moln. Det ser bra ut efter flera dagars tryckande värme och morgonturen med Ailo, vår dotters siberian husky, ser ut att bli behagligare än tidigare i veckan.

Efter en smaklig och skön frukost i trädgården tar vi bilen för en kort tur till dagens startpunkt för vår skogsvandring. Väl framme tar jag ut Ailo som förväntansfullt och spänstigt hoppar ut och uttrycker sitt gillande genom att börja småprata på sitt unika huskyspråk.

Ryggsäcken kommer på plats liksom kamera och stativ. Sedan bär det iväg längs den slingrande stigen på vars sidor syns frodigt ris med mognande blåbär. Kommer bara regnet i tid så blir det säkert möjligt att trygga blåbärsförrådet även i år.

Stigen når slutligen en körväg som vi gett namnet Pepparkaksvägen. För några år sedan gjorde min fru och dotter en decembertur på den och kände då helt plötsligt en märklig doft av pepparkaksbak så långt ut i skogen.

Vi följer körvägen och gläds åt mängden av orkideer, Jungfru Marie nycklar,blåvingar och andra fjärilar som fladdrar förbi.

Vi närmar oss ett skogsparti där man avverkat skogen för ca tio år sedan och där det nu är en stor öppen gräsyta med några enstaka björkar och stora tistelbestånd med lockande blommor och nektar för många insekter.

Plötsligt ser jag två dovhjortar i det höga gräset och vi stannar till. Jag tar försiktigt fram kameran och tar en bild utan stativet som jag av tidsskäl inte vågar ta fram. Vi går sedan försiktigt framåt men hjortarna upptäcker oss och beger sig springande mot det det närliggande skogsbrynet. Vi varsnar då att de har ett litet kid som följer dem. E n skön känsla att få vara med om detta sällsynta möte.

Vi går vidare och emellanåt stannar jag till för att ta några bilder. Molntäcket har lättat något och solen tittar ibland fram och skapar härliga motljusmotiv.

Vi passerar Karstorp ett gammalt torpställe där minnnes-skylten omtalar att den siste brukaren flyttade 1946. Slutligen når vi Gräsfallet, dagens vändpunkt för vår tur, som brukades fram till 1939. Här är det vanligtvis en bra plats att fånga insekter och växter på bild sommartid så även idag.

Nu åker ryggsäcken av och Ailo får lite kallt dricksvatten från termosen medan vi själva låter oss väl smaka av kaffe och lite gott tilltugg. Ailo börja "snacka" lite och påminner oss att han också gärna vill ha en liten munsbit.

Vi hittar lite solvarma fina smultron som smakar extra gott så här ute i den vackra naturen. Jag tar ytterligare några bilder sedan bär det av mot bilen efter en skön inte alltför varm dag i skogen.

Nedan följer några av dagens bilder.

Våraning

Efter en rejäl och fin vinter blir nu dagarna allt längre och ljusare. Vinterns iskalla grepp om naturen mjuknar sakta och nu hörs åter porlande och kluckande vatten i de tidigare av kylan tystade bäckarna.

Våren gör små försiktiga trevare för att så småningom ta över och klä naturen med nytt spirande liv, blommor och skir grönska.

Under mina turer med "luffarkompisen" Ailo har jag haft glädjen att få höra och se några av dessa antydningar om att vi är på väg mot varmare, sköna dagar.

För ca två veckor sedan hörde jag de första tranorna som sträckte norröver och veckan efter såg jag både gäss och sångsvanar på väg mot sina häckningsmarker.
Den 18/3 höll Ailo nästan att trampa på en huggorm som låg på en blöt asfalterad cykelväg. Det är första gången på 75 år som jag sett en huggorm när det legat så mycket snö kvar.

På morgonens 2-timmarstur blev det rena bingostämningen då jag såg både starar och bofinkar. Jag hörde också en koltrast som försiktigt och lite trevande lät höra sin melodiska och sköna stämma.

Jag passerade en grund fågelsjö omgärdad av gulbruna vassruggar, åker- och ängsmark. Här hade jag turen att få se lågt flygande tranor passera över oss. Strax intill vägen där vi gick gjorde en tofsvipa några avancerade flygkonster innan den landade. I strandkanten syntes några grupper med kacklande gäss som tillfälligt stannat till inför sin vidare färd norrut.

Nedan några bilder från årets vackra vinter.