Gammeltrollet vid grävlingberget: Mors Dag

tisdag 29 maj 2012

Mors Dag

Sista söndagen i maj bjuder på årets finaste och passande dag, nämligen Mors Dag. Efter en stärkande, god frukost är det dags att ta en tur ut i markerna, för att plocka de härligt doftande liljekonvaljerna. En stor bukett till Mor förstås och sedan blir det också några till vår vackra kyrkogård.

Efter det tidigare myckna regnandet står naturen grönskande och vacker. Det är ovanligt gott om liljekonvaljer med långa skaft och de vita, väldoftande klockorna är större än vanligt. Lövsångaren underhåller oss med sin vackra och intensiva sång och för ovanlighetens skull störs vi inte av några surrande myggor.

Vid middagstid styr vi kosan mot ett närbeläget gästgiveri som är känt för bl. a. sin goda gös. Det blir
ett skönt avbrott för Mor som för det mesta står för matlagningen och bakningen hemma.

På eftermiddagen får vi ett kärkommet besök av vår dotter, svärson och deras småflickor samt farmor.
Det fina varma vädret består och trädgårdsmöblerna kommer väl till användning. Kaffedoften sprider
sig och dukningen är snabbt avklarad. Töserna får saft med obligatoriska sugrör till. Mor har bakat en
speciell tårta med rabarbersmak garnerad med vispgrädde och jordgubbar verkligen en delikatess.

Minsta flickan har svårt att låta bli att plocka av blommorna i trädgården. Hon kommer farande med
många olika blommor som hon visar upp och vill veta namnet på. Här är några av dem, hundkex, smörblomma, liljekonvalj, lupin, rhododendron, rödklint.

Plötsligt utbrister dottern, titta två rådjur utanför gärs´gårn. Flickorna och jag går lite närmre och vi ser då att det är två dovhjortar. De drar sig sakta ned bakom en bergknalle och lägger sig ned delvis skymda av de meterhöga ormbunkarna.

Efter ett tag kan jag inte motstå att hämta kameran för att få några bilder. Jag smyger sedan så tyst och försiktigt jag kan. Hjortarna upptäcker mig rätt snart och reser sig upp. Jag hinner att få några bilder innan de sakta drar sig vidare. Det var två hanar och de nya bastklädda hornen syns tydligt på min bild.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Försommartid

Försommarnattens uppfräschande stilla regn har upphört, gryningsljuset kommer långsamt smygande. Tystnaden bryts när koltrasten låter höra sin melodiska underbara stämma. Allt fler sångfåglar stämmer in i den tidiga kören och gläds åt den kommande dagen.

Molnen har dragit förbi och den stigande solens strålar greppar först varsamt tag om grantopparna för att sedan djärvt svinga sig ned mot marken.
Där tänder de tusentals små gnistrande ljuskristaller i den regn och daggvåta grönskan.

Morgonbrisen får ångorna från marken att lätt dansa runt och sakta stiga mot skyn.

Spindelnäten i sin mångfald framträder tydligt i solskenet med sina fantasifulla mönster dekorerade med fukt och glänsande vattendroppar.

Luften är fylld av många underbara dofter från Moder Jord, det känns skönt att få uppleva en ny dag.

Sorgsen

Min käre, trofaste skogsluffarkompis Ailo har lämnat ett stort kännbart tomrum efter sig. Efter elva och ett halvt år nästan dagliga samvaro, mestadels i skog och mark, kom det fruktade beskedet att vår tid tillsammans var slut.

Lagom till min pensionering kom Ailo som valp in i mitt liv och har allt sedan dess förgyllt min och många andras tillvaro.

Jag ser tacksamt tillbaka på alla dessa år då vi fick vara tillsammans på våra långturer i naturen. Vi har lågt räknat luffat ca 4000 mil och jag har samlat på mig många härliga minnesbilder som skänker mig glädje när jag blickar tillbaka.

Jag har Ailo att tacka för min goda kondition och fina möten med vilt i markerna.Hans goda hörsel och doftkänsliga nos gjorde ofta mig uppmärksam på närvaro av djur och människor. Ailo rörde sig alltid tyst och smidigt och bara ibland gav han skall när något vilt upptäckt oss och började springa.

Jag hämtade Ailo varje morgon när vår dotter lämnade barnen på dagis. För det mesta satte han igång att prata och småsjunga på sitt unika huskyspråk när han såg mig komma. Han hoppade sedan elegant ur bilen och smådansade av glädje, ivrig att få ge sig ut på morgonturen. Det blev ofta innehållsrika promenader på 2-3 timmar.

Nedan kommer några bilder på en fantastiskt vacker, tillgiven och enastående hund.

Skogstur 10 07 09

En ny härlig sommarmorgon har tagit sin början med en himmel nästan helt täckt av moln. Det ser bra ut efter flera dagars tryckande värme och morgonturen med Ailo, vår dotters siberian husky, ser ut att bli behagligare än tidigare i veckan.

Efter en smaklig och skön frukost i trädgården tar vi bilen för en kort tur till dagens startpunkt för vår skogsvandring. Väl framme tar jag ut Ailo som förväntansfullt och spänstigt hoppar ut och uttrycker sitt gillande genom att börja småprata på sitt unika huskyspråk.

Ryggsäcken kommer på plats liksom kamera och stativ. Sedan bär det iväg längs den slingrande stigen på vars sidor syns frodigt ris med mognande blåbär. Kommer bara regnet i tid så blir det säkert möjligt att trygga blåbärsförrådet även i år.

Stigen når slutligen en körväg som vi gett namnet Pepparkaksvägen. För några år sedan gjorde min fru och dotter en decembertur på den och kände då helt plötsligt en märklig doft av pepparkaksbak så långt ut i skogen.

Vi följer körvägen och gläds åt mängden av orkideer, Jungfru Marie nycklar,blåvingar och andra fjärilar som fladdrar förbi.

Vi närmar oss ett skogsparti där man avverkat skogen för ca tio år sedan och där det nu är en stor öppen gräsyta med några enstaka björkar och stora tistelbestånd med lockande blommor och nektar för många insekter.

Plötsligt ser jag två dovhjortar i det höga gräset och vi stannar till. Jag tar försiktigt fram kameran och tar en bild utan stativet som jag av tidsskäl inte vågar ta fram. Vi går sedan försiktigt framåt men hjortarna upptäcker oss och beger sig springande mot det det närliggande skogsbrynet. Vi varsnar då att de har ett litet kid som följer dem. E n skön känsla att få vara med om detta sällsynta möte.

Vi går vidare och emellanåt stannar jag till för att ta några bilder. Molntäcket har lättat något och solen tittar ibland fram och skapar härliga motljusmotiv.

Vi passerar Karstorp ett gammalt torpställe där minnnes-skylten omtalar att den siste brukaren flyttade 1946. Slutligen når vi Gräsfallet, dagens vändpunkt för vår tur, som brukades fram till 1939. Här är det vanligtvis en bra plats att fånga insekter och växter på bild sommartid så även idag.

Nu åker ryggsäcken av och Ailo får lite kallt dricksvatten från termosen medan vi själva låter oss väl smaka av kaffe och lite gott tilltugg. Ailo börja "snacka" lite och påminner oss att han också gärna vill ha en liten munsbit.

Vi hittar lite solvarma fina smultron som smakar extra gott så här ute i den vackra naturen. Jag tar ytterligare några bilder sedan bär det av mot bilen efter en skön inte alltför varm dag i skogen.

Nedan följer några av dagens bilder.

Våraning

Efter en rejäl och fin vinter blir nu dagarna allt längre och ljusare. Vinterns iskalla grepp om naturen mjuknar sakta och nu hörs åter porlande och kluckande vatten i de tidigare av kylan tystade bäckarna.

Våren gör små försiktiga trevare för att så småningom ta över och klä naturen med nytt spirande liv, blommor och skir grönska.

Under mina turer med "luffarkompisen" Ailo har jag haft glädjen att få höra och se några av dessa antydningar om att vi är på väg mot varmare, sköna dagar.

För ca två veckor sedan hörde jag de första tranorna som sträckte norröver och veckan efter såg jag både gäss och sångsvanar på väg mot sina häckningsmarker.
Den 18/3 höll Ailo nästan att trampa på en huggorm som låg på en blöt asfalterad cykelväg. Det är första gången på 75 år som jag sett en huggorm när det legat så mycket snö kvar.

På morgonens 2-timmarstur blev det rena bingostämningen då jag såg både starar och bofinkar. Jag hörde också en koltrast som försiktigt och lite trevande lät höra sin melodiska och sköna stämma.

Jag passerade en grund fågelsjö omgärdad av gulbruna vassruggar, åker- och ängsmark. Här hade jag turen att få se lågt flygande tranor passera över oss. Strax intill vägen där vi gick gjorde en tofsvipa några avancerade flygkonster innan den landade. I strandkanten syntes några grupper med kacklande gäss som tillfälligt stannat till inför sin vidare färd norrut.

Nedan några bilder från årets vackra vinter.