Gammeltrollet vid grävlingberget: september 2012

fredag 7 september 2012

Det sjunger snart på sista versen.

En av årets sista dalior. Foto BilderBo

Luktgräsfjäril. Foto: BilderBo

Duo pärlemor- o citronfjäril. Foto: BilderBo

Vinbärsfuchs. Foto: BilderBo

Pärlemorfjäril. Foto: BilderBo

Ekorrunge. Foto: BilderBo

tisdag 4 september 2012

Skogstur till Långtvaren.

Högsommar juli, men i år absolut ingen besvärande värmebölja. Det är åter dags för en stärkande skogstur i markerna nu upp mot sjön Långtvaren. Vi är samma gäng som var till Igelsjön.

Vi måste ta bilarna då det är ca tre mil till utgångspunkten för vår vandring. Flickorna är som vanligt upprymda inför en spännande tur i skogen och de propsar på att få åka med mormor och morfar. Vädret är bra, lagom varmt för bilfärden norrut först mot Kolvetorp där vi oväntat får se en riddarborg i skogen.

Foto: NT-ÖD

Foto: Folkbladet

Foto: NT-ÖD Riddaren Benny

Färden går vidare förbi husvagnscampingen vid Västjutens norra ände och efter några kilometer på den slingrande körvägen är vi framme, där vi skall stanna till. Dottern och jag hänger på oss var sin ryggsäck som innehåller det viktiga fikat som sedan skall avnjutas vid Långtvaren. Vi förser oss givetvis med varsin kamera för att dokumentera vår skogstur.

Framför oss har vi nu en fin skogskörväg på ca 2,5 km så flickorna kommer säkert att bli glada när det så småningom blir dags att rasta vid strandkanten på Långtvaren.

Mormor säger åt töserna att ta på sig kantarellögonen och det dröjer inte länge förrän de tjoar glatt efter att ha hittat några vackert gula kantareller som de ivrigt plockar vid vägkanten.

Barrskogen på båda sidorna består mest av tallar och granar med enstaka lövträd samt enar. Det dyker upp fler gulingar och fortsätter det så här så blir det säkert kantarellmackor till kvällsmålet.

Jag får se några bestånd med orkideer jungfru Marie nycklar som växer i kanten på en myr där de trivs då de gärna vill ha det lite fuktigt om ”fötterna”. Färgerna varierar från nästan helvita till lila toner. Lite längre fram upptäcker vi också några härligt doftande nattvioler.

Jungfru Marie nycklar. Foto: BilderBo

Mormor ser lite fina frestande blåbär så hon stannar till ett slag och plockar lite åt flickorna. På några ställen hittar vi vackert ljusröda smultron som snabbt förpassas in i munnarna på våra något uppspelta töser.

När vi så småningom närmar oss sjön övergår skogen i mer blandskog med fler lövträd vilket gör att det ljusnar något. Vi ser sjön skymta mellan trädstammarna och flickorna tycker att det är skönt att strax vara framme för en efterlängtad fikapaus.

Vi slår oss ned vid strandkanten där ryggsäckarna snabbt åker av och sittdynor samt fikat tas fram. Det smakar som vanligt extra gott efter promenaden och pricken över i-et är förstås att sitta ute i naturen. Utöver några goda smörgåsar blir det i vanlig ordning mormors bullar och till sist några bitar läskande vattenmelon.

Morfar och Mira Foto: Magnus

Kameror överallt? Foto:BilderBo

Vi väljer en annan lite längre väg tillbaka mot bilarna. Vi följer östgötaleden som följer en körväg längs sjön och här är det mot sjösidan företrädesvis mest lövskog. Nu ser vi många fjärilar och andra insekter som besöker mängden av blommor. Mira har tagit några fibblor i sin hand och lyckas få några skogsnätfjärilar att sätta sig på blommorna. De sitter kvar minst ett hundratal meter och hon är mäkta stolt när hon bär dem. Storasyster lyckas inte lika bra så hon blir lite smått besviken att fjärilarna inte kommer till henne också.

Svavelgul höfjäril på en tistel. Foto: BilderBo

Humlebagge. Foto: BilderBo

Mindre tåtelsmygare. Foto: BilderBo

Fyrfläckad trollslända. Foto: BilderBo

Blåvinge. Foto: BilderBo

Liten blåklocka. Foto: BilderBo

Skogsnätfjäril på tidigt blommande ljung. Foto: BilderBo

Mira med sina fjärilar. Foto: BilderBo

Efter ett par kilometers vandring börjar vädret bli sämre och hotande mörka moln börjar torna upp sig mot horisonten västerut. Flickorna börjar tröttna så Magnus och jag går i förväg för att hämta bilarna och på så sätt hoppas vi klara oss undan att bli blöta om regnet kommer.

Vi har turen med oss och hinner lagom hämta upp de andra innan regnet och åskan sätter igång. Det blev en lång tur på fem och en halv timme så flickorna kommer säkert att sova gott efter att de fått sina jättegoda kantarellmackor på kvällen.

lördag 1 september 2012

Igelsjön

En härlig, solig dag med klarblå himmel och njutbar värme i slutet av juli styr vi färden mot Igelsjön nära Kvillinge och Lunnsjöskogens naturreservat. Vi mormor, morfar, dotter, svärson och två förväntansfulla töser ser fram emot en förhoppningsvis spännande tur i skogen på en runda runt Igelsjön.

Väl framme på parkeringen vid sjöns sydända tar morfar på sig ryggsäcken med kaffe, saft plus mormors goda bullar. Jag och dottern har kamerorna med och hoppas få lite fina bilder på vår runda.

Flickorna rusar iväg som kalvar på vårbete. Titta morfar vilken fin fjäril och titta det är ju många fler! Töserna hittar även solvarma smultron som ätes med förtjusning. På några ställen hittar de vackert röda, mogna hallon som också gillas.

Det är som sagts gott om fjärilar och andra insekter så vi behöver inte leta efter lämpliga motiv precis. Vid sjöns nordända finns bord och bänkar lämpade för att ta en fikapaus. Här finns också en skylt som visar lite om djuren och växterna i skogen.

Allt smakar extra gott så här ute i naturen och töserna samlar lite extra kraft för den återstående sträckan till parkeringen. På den här sidan av sjön ersätts körvägen av en barrbeströdd fotvänligare skogsstig. Vi möter några personer som tagit tillfället i akt och försett sig med fina blåbär från naturskafferiet. Vi har också konstaterat att det är väldigt gott om kantareller.

Utflykten till Igelsjön blev lyckad och flickorna var nöjda och hade en del att berätta om.

Silverstreckad pärlemorfjäril på en fibbla

Rapsfjäril

Älggräs

Mormors hembakta bullar med mersmak

I kramtagen

Försommartid

Försommarnattens uppfräschande stilla regn har upphört, gryningsljuset kommer långsamt smygande. Tystnaden bryts när koltrasten låter höra sin melodiska underbara stämma. Allt fler sångfåglar stämmer in i den tidiga kören och gläds åt den kommande dagen.

Molnen har dragit förbi och den stigande solens strålar greppar först varsamt tag om grantopparna för att sedan djärvt svinga sig ned mot marken.
Där tänder de tusentals små gnistrande ljuskristaller i den regn och daggvåta grönskan.

Morgonbrisen får ångorna från marken att lätt dansa runt och sakta stiga mot skyn.

Spindelnäten i sin mångfald framträder tydligt i solskenet med sina fantasifulla mönster dekorerade med fukt och glänsande vattendroppar.

Luften är fylld av många underbara dofter från Moder Jord, det känns skönt att få uppleva en ny dag.

Sorgsen

Min käre, trofaste skogsluffarkompis Ailo har lämnat ett stort kännbart tomrum efter sig. Efter elva och ett halvt år nästan dagliga samvaro, mestadels i skog och mark, kom det fruktade beskedet att vår tid tillsammans var slut.

Lagom till min pensionering kom Ailo som valp in i mitt liv och har allt sedan dess förgyllt min och många andras tillvaro.

Jag ser tacksamt tillbaka på alla dessa år då vi fick vara tillsammans på våra långturer i naturen. Vi har lågt räknat luffat ca 4000 mil och jag har samlat på mig många härliga minnesbilder som skänker mig glädje när jag blickar tillbaka.

Jag har Ailo att tacka för min goda kondition och fina möten med vilt i markerna.Hans goda hörsel och doftkänsliga nos gjorde ofta mig uppmärksam på närvaro av djur och människor. Ailo rörde sig alltid tyst och smidigt och bara ibland gav han skall när något vilt upptäckt oss och började springa.

Jag hämtade Ailo varje morgon när vår dotter lämnade barnen på dagis. För det mesta satte han igång att prata och småsjunga på sitt unika huskyspråk när han såg mig komma. Han hoppade sedan elegant ur bilen och smådansade av glädje, ivrig att få ge sig ut på morgonturen. Det blev ofta innehållsrika promenader på 2-3 timmar.

Nedan kommer några bilder på en fantastiskt vacker, tillgiven och enastående hund.

Skogstur 10 07 09

En ny härlig sommarmorgon har tagit sin början med en himmel nästan helt täckt av moln. Det ser bra ut efter flera dagars tryckande värme och morgonturen med Ailo, vår dotters siberian husky, ser ut att bli behagligare än tidigare i veckan.

Efter en smaklig och skön frukost i trädgården tar vi bilen för en kort tur till dagens startpunkt för vår skogsvandring. Väl framme tar jag ut Ailo som förväntansfullt och spänstigt hoppar ut och uttrycker sitt gillande genom att börja småprata på sitt unika huskyspråk.

Ryggsäcken kommer på plats liksom kamera och stativ. Sedan bär det iväg längs den slingrande stigen på vars sidor syns frodigt ris med mognande blåbär. Kommer bara regnet i tid så blir det säkert möjligt att trygga blåbärsförrådet även i år.

Stigen når slutligen en körväg som vi gett namnet Pepparkaksvägen. För några år sedan gjorde min fru och dotter en decembertur på den och kände då helt plötsligt en märklig doft av pepparkaksbak så långt ut i skogen.

Vi följer körvägen och gläds åt mängden av orkideer, Jungfru Marie nycklar,blåvingar och andra fjärilar som fladdrar förbi.

Vi närmar oss ett skogsparti där man avverkat skogen för ca tio år sedan och där det nu är en stor öppen gräsyta med några enstaka björkar och stora tistelbestånd med lockande blommor och nektar för många insekter.

Plötsligt ser jag två dovhjortar i det höga gräset och vi stannar till. Jag tar försiktigt fram kameran och tar en bild utan stativet som jag av tidsskäl inte vågar ta fram. Vi går sedan försiktigt framåt men hjortarna upptäcker oss och beger sig springande mot det det närliggande skogsbrynet. Vi varsnar då att de har ett litet kid som följer dem. E n skön känsla att få vara med om detta sällsynta möte.

Vi går vidare och emellanåt stannar jag till för att ta några bilder. Molntäcket har lättat något och solen tittar ibland fram och skapar härliga motljusmotiv.

Vi passerar Karstorp ett gammalt torpställe där minnnes-skylten omtalar att den siste brukaren flyttade 1946. Slutligen når vi Gräsfallet, dagens vändpunkt för vår tur, som brukades fram till 1939. Här är det vanligtvis en bra plats att fånga insekter och växter på bild sommartid så även idag.

Nu åker ryggsäcken av och Ailo får lite kallt dricksvatten från termosen medan vi själva låter oss väl smaka av kaffe och lite gott tilltugg. Ailo börja "snacka" lite och påminner oss att han också gärna vill ha en liten munsbit.

Vi hittar lite solvarma fina smultron som smakar extra gott så här ute i den vackra naturen. Jag tar ytterligare några bilder sedan bär det av mot bilen efter en skön inte alltför varm dag i skogen.

Nedan följer några av dagens bilder.

Våraning

Efter en rejäl och fin vinter blir nu dagarna allt längre och ljusare. Vinterns iskalla grepp om naturen mjuknar sakta och nu hörs åter porlande och kluckande vatten i de tidigare av kylan tystade bäckarna.

Våren gör små försiktiga trevare för att så småningom ta över och klä naturen med nytt spirande liv, blommor och skir grönska.

Under mina turer med "luffarkompisen" Ailo har jag haft glädjen att få höra och se några av dessa antydningar om att vi är på väg mot varmare, sköna dagar.

För ca två veckor sedan hörde jag de första tranorna som sträckte norröver och veckan efter såg jag både gäss och sångsvanar på väg mot sina häckningsmarker.
Den 18/3 höll Ailo nästan att trampa på en huggorm som låg på en blöt asfalterad cykelväg. Det är första gången på 75 år som jag sett en huggorm när det legat så mycket snö kvar.

På morgonens 2-timmarstur blev det rena bingostämningen då jag såg både starar och bofinkar. Jag hörde också en koltrast som försiktigt och lite trevande lät höra sin melodiska och sköna stämma.

Jag passerade en grund fågelsjö omgärdad av gulbruna vassruggar, åker- och ängsmark. Här hade jag turen att få se lågt flygande tranor passera över oss. Strax intill vägen där vi gick gjorde en tofsvipa några avancerade flygkonster innan den landade. I strandkanten syntes några grupper med kacklande gäss som tillfälligt stannat till inför sin vidare färd norrut.

Nedan några bilder från årets vackra vinter.